Ann-Sofie Näslund har under sina 18 år som präst haft en ständig vilja att utvecklas. Det har hon också fått möjlighet att göra. Som fjällpräst, kyrkoherde och nu som kontraktsprost. Hon har aldrig behövt söka upp det. Det har kommit till henne.

Ann-Sofie Näslund, kyrkoherde i Idre-Särna församling, mottogs som kontraktsprost i Norra Dalarnas kontrakt vid en gudstjänst i Orsa kyrka i september 2018. För henne kändes det bra att få gå in i ett nytt uppdrag just där. Det var nämligen där hon började sin bana som präst.
– Det var som att cirklarna slöts, tycker hon.

Ann-Sofie prästvigdes 2001 och kom då till Orsa församling för att göra sitt första år som pastorsadjunkt. Hon trivdes bra och blev kvar i fyra år. Men sedan var det dags för nya utmaningar. Hon ville utvecklas och göra något annorlunda. Och det fick hon som fjällpräst i Idre-Särna församling.

– Fjällkyrkan är välbesökt, berättar Ann-Sofie. Många korta möten. Men långa relationer. Ett annat sätt att vara församling.

Efter sju år som fjällpräst fick Ann-Sofie frågan om hon ville bli kyrkoherde i församlingen.

– Jag har alltid haft ett behov av att växa och utvecklas, berättar hon. Men jag har aldrig behövt söka upp det. Det har kommit till mig.

Som kyrkoherde fick hon byta perspektiv. Det blev ett ordentligt rollbyte och många nya arbetsuppgifter och ansvarsområden. Men det är inget som har skrämt henne. Hjälpen finns ett telefonsamtal bort. Hos stiftets stödfunktioner.

Att vara kyrkoherde i ett litet sammanhang ser Ann-Sofie både som en tjusning och en utmaning.

– Man måste vara lite av varje, kunna mycket.

I den lilla församlingen är hon inte bara kyrkoherde med allt vad det innebär. Hon får också vara präst.

– Gudstjänster, förrättningar, arbete med konfirmander, besök på äldreboenden och skolavslutningar. Det är arbetsuppgifter som jag inte vill missa, säger hon.

Som ett kvitto på att hon gör ett bra jobb utsågs Ann-Sofie år 2015 till hedersprost av dåvarande biskop Tomas Söderberg.

Idre-Särna församling är vidsträckt. Cirka 10 mil från norr till söder och lika långt från öst till väst.

Avstånden gör att Ann-Sofie tillbringar mycket tid i bilen. Men hon försöker att inte se resorna som en belastning. I bilen finns tid att tänka på bibeltexter och kommande predikningar. För henne är bilen också en plats för bön. Hon tänker på människorna som bor i husen hon passerar. Och skickar ut en bön här och där.

– Jag tycker det är avkopplande att köra bil, säger Ann-Sofie. Jag har inget emot det. Det är väl en av orsakerna till att jag är kvar här efter 14 år.

En annan orsak till att hon trivs är närheten till skogen och naturen. Ann-Sofie bor med sin man och två katter strax norr om Idre. Fritiden ägnar hon gärna åt konkreta projekt för att rensa hjärnan. Det behövs för att klara av det mer intellektuella jobbet.

– Fritid för mig är att laga mat, koka marmelad, handarbeta och renovera hemma.

Uppdraget som kontraktsprost har Ann-Sofie tagit sig an med tillförsikt och ödmjukhet. Det är ett förtroendeuppdrag hon fått att förvalta. Som kontraktsprost ingår hon i en stödjande och främjande funktion och kommer bland annat att göra visitationer i kontraktets församlingar. Hon ser fram emot möten i grannförsamlingarna och hoppas att hon ska kunna bidra. Vad framtiden för med sig återstår att se.

– Jag kommer att jobba på i min vardag. Fortsätta utvecklas och se vad som kommer till mig, avslutar Ann-Sofie.

Text: Carina Robertsson